Som ni märkt har jag inte skrivit något på ett tag, finns flera anledningar än jag orkar räkna upp. En av dom är iaf att Lucas varit inskriven på barnavdelningen sedan i lördags morse. Han åkte på RS-viruset.
Jag var på julfest i fredags, vilket var riktigt trevligt. Bra mat (förutom köttbullarna, som smakade vilt men unket) och trevligt folk. Underhållningen var sådär pinsam som endast en kille och tjej på en julfest kan vara. De försökt vara både "buskis-roliga", lite "inne" samtidigt som de försökt härma artister (ganska dåligt ska tilläggas). Behållningen var att tjejen sjöng riktigt riktigt bra.
Nog om julfesten. När jag vaknade kl. 05,15 på lördagsmorgon, av att elin väcker mig och ber mig mata Lucas. (Jag var fortfarande lite onykter) så märker jag ganska fort att han inte mår bra. Han hostar, får ingen luft när han äter på flaskan. Så jag bestämmer där och då att vi får packa ihop oss och åka till akuten. Det blev taxi, så slipper ni tänka på det iaf :)
För att korta ner historien lite, så blev vi inlagde i lördags morse. Elin och jag turades om att sova där, vi har ju även en hund som behöver tas om hand. Det som varit tur båda gångerna Lucas varit sjuk, är att killarna varit hos sin pappa. Så vi har kunnat vara med Lucas båda två stora delar av tiden.
Ja tillbaka till historien ; Läkarna tyckte ganska tidigt att han lät bättre efter några inhalationer. Men han gick åt fel håll i måendet efter ett tag, fick äta genom dropp då han inte orkade vare sig bröst eller flaska under ett dygn. Men sen vände det. Han och Elin kom hem igår e.m på permission, idag tisdag blev han utskriven. Men om han visar minsta tecken på att falla tillbaka i måendet så ska vi åka direkt.
så, nu är hela familjen samlad. Skönt som tusan, men dom här sista dagarna på sjukhuset har jag reflekterat över mycket. Hur lyckligt lottade vi varit, som åkte upp i tid och slapp se vår son insjukna ordentligt. Hur härligt det är med människor som verkligen är på rätt plats (jobb) som sköterska osv, men även hur vissa kvinnor (framförallt de av den äldre stammen, som jobbat sedan ensjön brann) borde sitta på ett kontor och inte ha med människor att göra över huvud taget!! Tråkig attityd, slarvar med hygien (när de vet att han har RS OCH ESBL) osv. Jag har även insett vad blodsbandet betyder, hur starka känslor jag har till min son. Jag stod bredvid sjukhussängen med tårar i ögonen och en jävla massa klumpar i halsen när jag fick se två sköterskor "installera" sonden genom min sons näsa och hals. Där och då ville jag bara slita bort dem och byta plats med honom...har aldrig känt mig så hjälplös, maktlös....Ja ni förstår.
Nu måste jag börja avrunda, ska lägga mig i sängen och försöka sova. Ska jobba imorgon(efter att jag lämnat på dagis). Men först måste jag berätta vad som hände igår, när jag och killarna var ute och lekte i snön. Jag och Benjamin busade, brottades när Theo plötsligt behöver torka sin näsa från en stooor snorbuse. Jag sliter av mig handsken och ser, som i slowmotion, min förlovningsring flyga ner i djupsnön. Jag skriker till killarna att stå blick stilla och ställer mig på knä för att försöka hitta den. Efter ca. 25-30 min aktivt letande (killarna höll sig lugna förvånansvärt nog) så gav jag upp.....Min förlovningsring var borta.
När vi hämtat Elin och Lucas, och alla lugnat sig lite och fått i sig mat, tog jag med mig en ficklampa och suckade djupt innan jag gick ut och riktade stegen mot stället där jag tappat ringen. Efter ca, ganska, typ exakt fem minuter blev det kolsvart ute (gissa om jag kände uppgivenheten komma smygandes). När jag till slut insett att det var kört så ställer jag mig upp, tittar åt ett håll i den ca 6*6 meter stora snötomma cirkeln, går dit, tänker "här var det Benjamin och jag brottades" och sparkar tre ggr i snön. Varpå ringen flyger fram!!! Jag har nog aldrig gråtit av lycka över en materiell sak förut :)
Nu blir det bildkavalkad!!! Ska försöka att blogga bättre. MEN...jag måste ge en
till Blogg.se. Deras mobilapp har legat nere, man har inte kunnat starta den ens. De har inte haft någon info om det på hemsidan och svarar inte på kommentare i olika mediasammanhang. LÅGT och dåligt. Därför jag valde att stänge ner min gamla blogg.
SKÄMS BLOGG.SE
I mammas knä första kvällen/natten! Ganska pigg...
Den här mötte mig i väntrummet på akuten, tyckte den var lite söt :)
Älskling och jag hade "romantisk middag för två" (Observera egenbryggt medhavt kaffe)
Första natten på sjukhuset, med pappa såklart :)
Pappas säng var ju självklart mycket skönare!! Plus att man såg alla fina lampor mycket bättre där ifrån.
Tyckte vi behövde lite kärlek, jag och Elin. Så jag gjorde det här åt henne (fjantigt va? ;) )
Elin och Lucas i måndags morse....älskar verkligen dom där. :)
Andra advent fick jag och killarna fira igår till lunchen :)
Hela (utan jag och Hatshi) familjen samlad!
Såhär hamnade ringen när jag sparkade de sista sparkarna i snön :) (lycka)
Lucas tänkte visa finget åt RS-virus och alla andra sjukdomar! Men jag hindrade honom, som den fina och duktiga pappan jag är :)
GODNATT!!!!
Ögonblicksbild från tågfönstret igår morse.
Pappa&Lucas myser!
Tok-Elin ställer sig och bakar julgodis och kakor när hon har hand om TRE barn som skriker och är sjuka (innan jag kom hem på VAB) det här är pepparkaksknäck :)
Mina favoritkakor : Chokolate crisp cookies med vit choklad i :P
Förväntansfull Theo när första snön kom :P
Två glada småskitar :)
Lucas nya sovplats....soffan :)
Benjamin och jag drog ut en sväng igår, han var så uttråkad. 
Full av BUS!!!
En stilstudie ;)
Finare hund får man leta efter!
SUPERMOM!!!!
