pappfiguren.blogg.se

Har lärt mig att vissa saker får stryka på foten i en familj på fem, så är det bara. 

Men nu är det söndag, Lucas och jag fick sovmorgon. Ha det gott!

För att han ska få sova, tänkte jag ge honom den "blå medicinen", vilken är den man tar vid behov. Tar upp honom och för masken till hans mun och näsa. Och han får panik!!! Fyfan!!! Mitt hjärta brast....som tur är så har jag en erfaren sambo som kom springande och hjälpte till. Usch för det här....varför kan inte alla barn få vara friska för??!!

Just det....Lucas har börjat gå OCH har klippt sig hos frisör för första gången. Han och Benjamin kom hem och så ut som två jugoslaver eller liknande i huvudet. Raka linjer, hackigt. Så gå inte till Kungsgatan och klipp er.

Sov gott så hörs vi!

 "Får jag ta ett kort på er?"

  

Som ni märkt har jag inte skrivit något på ett tag, finns flera anledningar än jag orkar räkna upp. En av dom är iaf att Lucas varit inskriven på barnavdelningen sedan i lördags morse. Han åkte på RS-viruset. 

 

Jag var på julfest i fredags, vilket var riktigt trevligt. Bra mat (förutom köttbullarna, som smakade vilt men unket) och trevligt folk. Underhållningen var sådär pinsam som endast en kille och tjej på en julfest kan vara. De försökt vara både "buskis-roliga", lite "inne" samtidigt som de försökt härma artister (ganska dåligt ska tilläggas). Behållningen var att tjejen sjöng riktigt riktigt bra. 

 

Nog om julfesten. När jag vaknade kl. 05,15 på lördagsmorgon, av att elin väcker mig och ber mig mata Lucas. (Jag var fortfarande lite onykter) så märker jag ganska fort att han inte mår bra. Han hostar, får ingen luft när han äter på flaskan. Så jag bestämmer där och då att vi får packa ihop oss och åka till akuten. Det blev taxi, så slipper ni tänka på det iaf :)

 

För att korta ner historien lite, så blev vi inlagde i lördags morse. Elin och jag turades om att sova där, vi har ju även en hund som behöver tas om hand. Det som varit tur båda gångerna Lucas varit sjuk, är att killarna varit hos sin pappa. Så vi har kunnat vara med Lucas båda två stora delar av tiden.

 

Ja tillbaka till historien ; Läkarna tyckte ganska tidigt att han lät bättre efter några inhalationer. Men han gick åt fel håll i måendet efter ett tag, fick äta genom dropp då han inte orkade vare sig bröst eller flaska under ett dygn. Men sen vände det. Han och Elin kom hem igår e.m på permission, idag tisdag blev han utskriven. Men om han visar minsta tecken på att falla tillbaka i måendet så ska vi åka direkt.

 

så, nu är hela familjen samlad. Skönt som tusan, men dom här sista dagarna på sjukhuset har jag reflekterat över mycket. Hur lyckligt lottade vi varit, som åkte upp i tid och slapp se vår son insjukna ordentligt. Hur härligt det är med människor som verkligen är på rätt plats (jobb) som sköterska osv, men även hur vissa kvinnor (framförallt de av den äldre stammen, som jobbat sedan ensjön brann) borde sitta på ett kontor och inte ha med människor att göra över huvud taget!! Tråkig attityd, slarvar med hygien (när de vet att han har RS OCH ESBL) osv. Jag har även insett vad blodsbandet betyder, hur starka känslor jag har till min son. Jag stod bredvid sjukhussängen med tårar i ögonen och en jävla massa klumpar i halsen när jag fick se två sköterskor "installera" sonden genom min sons näsa och hals. Där och då ville jag bara slita bort dem och byta plats med honom...har aldrig känt mig så hjälplös, maktlös....Ja ni förstår.

 

Nu måste jag börja avrunda, ska lägga mig i sängen och försöka sova. Ska jobba imorgon(efter att jag lämnat på dagis). Men först måste jag berätta vad som hände igår, när jag och killarna var ute och lekte i snön. Jag och Benjamin busade, brottades när Theo plötsligt behöver torka sin näsa från en stooor snorbuse. Jag sliter av mig handsken och ser, som i slowmotion, min förlovningsring flyga ner i djupsnön. Jag skriker till killarna att stå blick stilla och ställer mig på knä för att försöka hitta den. Efter ca. 25-30 min aktivt letande (killarna höll sig lugna förvånansvärt nog) så gav jag upp.....Min förlovningsring var borta.

 

När vi hämtat Elin och Lucas, och alla lugnat sig lite och fått i sig mat, tog jag med mig en ficklampa och suckade djupt innan jag gick ut och riktade stegen mot stället där jag tappat ringen. Efter ca, ganska, typ exakt fem minuter blev det kolsvart ute (gissa om jag kände uppgivenheten komma smygandes). När jag till slut insett att det var kört så ställer jag mig upp, tittar åt ett håll i den ca 6*6 meter stora snötomma cirkeln, går dit, tänker "här var det Benjamin och jag brottades" och sparkar tre ggr i snön. Varpå ringen flyger fram!!! Jag har nog aldrig gråtit av lycka över en materiell sak förut :)

 

Nu blir det bildkavalkad!!! Ska försöka att blogga bättre. MEN...jag måste ge en till Blogg.se. Deras mobilapp har legat nere, man har inte kunnat starta den ens. De har inte haft någon info om det på hemsidan och svarar inte på kommentare i olika mediasammanhang. LÅGT och dåligt. Därför jag valde att stänge ner min gamla blogg. SKÄMS BLOGG.SE